Årets önskningar

Nu har jag inte tränat på snart två veckor. Och jag kommer inte få träna på typ två veckor till. Damn.

Var hos sjukgymnasten idag. Han bekräftade att det var en korsbandsskada jag hade, slet och drog lite i benet och sa att jag inte får träna tills blodet/vätskan som har samlats i knät försvinner, vilket kommer dröja ett litet tag till. Det enda jag får göra är att cykla/simma och göra några jobbiga styrkeövningar som han visade mig.
Jag kommer cykla som en idiot ända tills jag kan åka skridskor igen. Håller seriöst på att bli galen. Från att ha tränat 4-5 ggr i veckan till ingenting alls påverkar humöret ganska mycket... Allt känns bara meningslöst =/

Till helgen är det första advent i alla fall. Det är mysigt.
Blir nog till att julpynta och baka litegrann hoppas jag=)

Jag har skrivit önskelista också. Med både realistiska saker, och lite mer orealistiska...;

* En systemkamera
* Arvika-biljett
* SPA-behandling
* Böcker (ljudbok av Emil Jensen och den sista Harry Potter-boken, vet att jag aldrig läser Harry Potter men man måste ju faktiskt veta hur allt slutar....)
* En lägenhet
* En hund
* Sånadär jättefina stora tekoppar som dom har på Indiska
* Duntofflor
* Massa pengar
* Ett friskt, fungerande knä
* Lite bättre självförtroende
* Att alla jag tycker om ska bo nära mig


Jag måste börja köpa julklappar också. Fast vet inte om jag ska vänta med det tills jag åker till Stockholm kanske. Sedan börjar jag bli lite osäker på vilka jag ska köpa till egentligen... Vissa förtjänar ju julklappar mer än andra om man säger så :O

Och jag förstår faktiskt inte riktigt vad du håller på med...


Jag har det så jävla bra

Ja, jag vet att min layout inte är den snyggaste för tillfället. Ska byta snart igen, be patient!

Idag känns allt ganska bra igen.
Jag tror faktiskt att jag har slutat bry mig nu... Jag orkar inte längre, helt enkelt. Orkar inte gå runt med ångest och ont i magen för att jag hela tiden tänker att det aldrig kommer bli som förr igen. Det känns fortfarande helt wierd, men jag har accepterat nu. Det var ju mitt val från början och nu måste jag fan stå för det.
Alla andra klarar det, och jag har klarat det förr, så varför inte nu...?

Jag har det bra, jag har det så jävla bra egentligen.
Idag är det en månad mellan mig och Simon också. =)

Som vilken söndag som helst

Mina söndagar ser typ alltid likadana ut.
Jag sover länge, går upp, äter frukost framför TV:n och idolreprisen, duschar (peelar hela kroppen och gör hårinpackning, för det ska man göra varje vecka har jag hört. lägger även ansiktsmask senare på kvällen), sätter mig vid datorn och kollar lite saker och gör multimedia om det behövs eller renskriver inlämningsuppgiter, sedan är det lite "fri tid" där jag antingen pratar i telefon eller sitter vid datorn eller umgås med någon och gör andra saker, kollar på film eller något. På kvällen kollar jag oftast på top model-reprisen eller något annat på tv:n med mamma och vräker i mig godiset som finns kvar från dagen innan.

Så... just nu befinner jag mig mellan duschen och pluggandet. har satt på datorn men inte riktigt orkat börja med skiten än.

Jag drömde en jättefin dröm inatt. eller ja, fin och fin.. en bra dröm. eller dålig, det beror på hur man tolkar det... jag njöt av den medans jag drömde men blev deprimerad när den tog slut. försökte somna om och hitta tillbaka till den igen, för det går ibland om man verkligen vill, men inte den här gången.
det är sjukt att människor kan påverka en så jävla mycket. att det tar flera år, kanske ett halvt liv, att sluta tänka på vissa saker. jag trodde att jag hade lyckats förträngt, men tydligen inte...

Ibland önskar jag att jag hade följt den där kärringens råd att gå till BUP i åttan, då kanske jag hade vetat hur jag skulle handskas med vissa saker... Men det känns försent nu, och jag vet fortfarande inte vad jag skulle kunna säga för att någon ska förstå.
Nu blev det en massa såndär jobbig känsloskit igen. Byte av ämne blir!

Det luktar gott från nedervåningen. Mamma bakar lussebullar. Mums =)

Jag borde nog sätta igång med pluggandet nu innan jag blir alldeles för slö. Måste hinna ringa Linnea och Victor sen också, och cykla på motionscykeln.
Tjopp!

Hur fan gör man?

Idag är det en månad kvar till jul.
Och om tre veckor åker jag och Malin till Stockholm. Jag längtar.



Du frågade mig hur man går vidare...
Men jag har ingen aning för jag är i precis samma situation.
Hur fan gör man? Hur tränger man bort flera år av minnen? 
Går det? Vill jag ens? 
Du betyder så fruktansvärt mycket och jag saknar dig varje dag, hatar att det måste bli såhär men ser ingen annan utväg.
Jag önskar bara att det slapp göra så inihelvetes ont.




Sitter och väntar på att Simon ska komma. Vi ska till stan sen och bowla och grejjer.
Ikväll vet jag inte vad som händer riktigt... Hoppas på något kul iaf ^^

Ja ni

Vet ni en sak? Att det är jävligt störande att se bussen komma farande när man är en bit ifrån busshållplatsen, och inte kunna springa för att ens fucking knä är paj.

Mamma hade tydligen fixat en tid hos mig hos sjukgymnasten nu iaf, så ska dit nästa torsdag. Hoppas att han kan hjälpa till att få skiten att läka lite snabbare (a). Förressten så hade han sagt att jag skulle cykla på motionscykeln 10 min 3 ggr om dan, inte för att jag förstår hur jag ska hinna eller ens klara av det överhuvudtaget eftersom jag inte kan sträcka på benet, men jag kanske borde gå iväg och göra det nu, snart, innan jag glömmer bort det ..

Imorgon är jag ledig. Härligt härligt, fast måste ändå plugga en massa... Suck. Sen blir det stan en sväng, ska kolla kläder och kanske träffa Victor lite, sen kommer Simon hit på kvällen tror jag =)

Men nu ska jag som sagt gå och cykla på motionscykeln, eh... Hejdå.

Jag är en tönt

I måndags var jag till sjukhuset.
Ortopeden som kollade på mig sa att mitt korsband var sönder, men att man inte behövde göra något åt det ifall det blev bättre inom två veckor. Om inte så är det operation som gäller. Men det hoppas jag verkligen inte. Jag har typ fobi för operationer. Eller att bli sövd snarare... Jag har visserligen hört massor av folk säga att det är det skönaste som finns, men jag skulle bara ligga där och tänka "hjälp, snart somnar jag, tänk om jag aldrig vaknar igen, nu ska dom hålla på att grejsa med min kropp och jag har ingen aning om vad det är dom gör, hur känns det när man somnar egentligen, blir det bara helt svart eller kommer man ligga där och drömma som vanligt eller, tänk om det kommer göra jätteont när jag vaknar...."

Ja, jag vet att jag är en tönt.
Och att jag tänker alldeles för mycket.


Imorse när jag vaknade kände jag mig helt deppig. Jag kan inte gå normalt och har inte kunnat sova ordentligt på flera veckor, jag kan inte träna och håller på att få panik för att jag inte vet vad jag ska fylla ut dagarna med plus att jag kommer bli tjock och dessutom råder det totalt kaos inom mig, rent psykiskt.
Det är såååå jävla synd om mig!

Sen läste jag tidningen och såg en massa hemska saker som folk har varit med om och tänkte "för helvete madde, vad har du att va ledsen för egentligen? du har hela din familj och dina vänner kvar i livet, och är dessutom helt frisk (bortsett från det förbannade knät då...)"

Så nu tänker jag försöka vara glad. Jag menar, verkligen försöka.

Spelar det någon roll?

Varför kan ingenting vara lätt någon gång?
Varför måste jag bry mig så mycket om allt och alla, saker och ting som jag verkligen inte har att göra med och inte borde reagera på?
Varför kan jag aldrig veta vad jag vill och vad jag känner?
Varför kan jag inte försöka va glad för andras skull nån gång även om jag själv inte mår så jävla bra?
VARFÖR I HELVETE KAN JAG INTE BARA SKITA I ATT DU FINNS?!


image7


javisst så längtar vi tillbaka
till allt vi ljög om att vi gjorde
och jag vet att du vet jag har rätt
jag har rätt du har fel
men hur kan det spela någon roll
framtiden är ändå
utom räckhåll för oss...

Ja hej, jag är typ invalid

Det här var ju rockigt.
När jag skulle resa mig upp från en stol så sa det KNAK i mitt högra knä och nu kan jag knappt gå längre. Har haltat runt i ishallen hela dan och försökt räta ut knät men det har liksom låst sig. Och så är det ungefär dubbelt så stort som det andra knät... Ont som satan gör det, jag hoppas verkligen att det rätar ut sig själv och svullnaden går ner snart annars måste jag till sjukhuset med det igen :(
Jävla skit.


Igår var jag med Simon till Putte en sväng. Var en massa folk där, typ ingen som jag kände, men ändå, det var trevligt. Blir o va med Simon ikväll också, efter att jag ätit pizza :) Yummi.



Förlåt, för att jag är en jävla idiot. Men jag vet verkligen inte vad jag
ska göra just nu.

Jag önskar att det fanns ett sätt så att vi båda kunde må bra...

Skratt vs gråt

Den här dagen är helt knas. Ena stunden håller jag på att skratta ihjäl mig för ingenting, sedan blir jag totaldepp och vill bara gråta.. Troligtvis för att jag knappt sover nånting längre... =/

Hade iaf väldigt kul i skolan förut. Satt i redigeringsrummet med Robert och höll på att dö när han spelade en viss scen ur vår film i slowmotion :P Haha. Sedan blev jag lite halvdeppig när jag var tvungen att dra därifrån - tills mamma och pappa kom och hämtade mig och jag fick reda på att pappa lyckats tända eld på damsugaren här hemma. Det var riktigt komiskt tyckte jag, mwaha (om man bortser från att hela huset luktar skunk nu).
Sedan kom jag hem och la mig på soffan och höll på att somna, hade ingen lust med någonting, speciellt inte att dra iväg till ishallen och träna i 2 timmar... Släpade mig dock dit ändå, vilket var tur, för träningen gick skitbra och Susanne var där! =) Det gjorde mig glad.

Nu sitter jag här och känner mig lite depp igen, vet inte riktigt varför...
Men det blir nog bättre ikväll igen, hoppas jag. Bara jag är tillräckligt trött och inte tänker för mycket.

 
Imorgon ska vi ha nybörjartävling i Hammarö Ishall.
Jag ska stå i cafeterian och dela ut priser till dom små barnen ^^




jag vaknar upp till en morgon
lika dassigt grå
lika ångestfylld och menlös
som alla andra
det är som om varje dag
har sitt eget skott
som om det aldrig kommer sluta
att falla kulor från himlen

en ensam soldat
det är jag
för svag för att kämpa
för feg för att dö
genom blod, svett och tårar
har jag passerat nu
men kriget det pågår ständigt
i mitt sargade inre..




"Jag har suttit och försökt förklara dig för mig själv tusen ggr men det går inte... Du är liksom blyg men inte blyg"

Jaha då vet jag.
Skönt att man inte är ensam om att inte förstå sig på sig själv xD

"Det finns ingen olycklig kärlek, bara idioter som inte vill ha en" - E.J

Som sagt så skulle vi se på en stand up-komiker/poet i skolan idag, Emil Jensen - helt jävla underbart bra var han! Jag blev typ kär... Synd att jag inte visste om att han uppträdde på Arenan kl 19 idag, annars skulle jag lätt gått dit och sett mer av honom.



Å andra sidan skulle jag missat Power-skatingen om jag gått dit, det hade ju också varit lite synd. Power-skating är nånting vi gör på träningarna då och då (eller ja, typ en gång varje år...), som går ut på att aldrig stå still utan åka runt konstant och göra som tränaren skriker åt en - saxa, hoppa, snurra, göra massa steg... Det är jobbigt som fan, men riktigt roligt. Och nyttigt.

Jag har även hunnit gå på stan och ätit med Therese idag. Dom har börjat med julsaker överallt nu, det är så mysigt! :) Snön bättrar på stämningen en hel del också, börjar nästan få lite julkänslor faktiskt. Och inse att det inte är kvar nu. Bara fem och en halv vecka ungefär.


På fredag släpps tydligen Arvika-biljetterna också.

Ett litet stänk av lycka

Jag tror jag har gjort mitt värsta prov någonsin idag. Haha. Om jag får G så blir jag glad. Jävligt glad!

Förövrigt har jag tränat, som vanligt. Det gick ovanligt bra faktiskt, så det var kul. Sen fick jag reda på att mamma fixat biljetter till konståknings-VM i Göteborg till våren också - ännu mer lycka :D

Imogon är det kort dag i skolan. Börjar kl 12, har en lektion sen ska vi till aulan och kolla på nån stand up-komiker/poet. Spännande.
Funderar på att ringa ungomsmottagningen också och se om jag kan få ta en såndär gardasil-spruta mot livmoderhalscancer... Verkar ju lite småläskigt det där, att det är ett litet virus som kan orsaka cancer. Uscha.


Helgen

Okej, jag ska sammanfatta helgen lite. Ifall någon liten själ där ute skulle vara intresserad :P

Fredag: Kort skoldag, fick se materialet till skräckfilmen som vi spelade in för några veckor sedan. Lite småkomiskt faktiskt :P
Blev hämtad av pappa vid halv ett, åkte och köpte en varsin sallad som vi slängde i oss innan det bar iväg till ishallen i 2 timmar. Sedan blev det tacokväll hos Putte med Simon och Erik på kvällen, och så kollade vi film på elevhemmet sen =)

Lördag: Tävling i Örebro. Kände mig i värsta bra form, uppvärmningen gick hur bra som helst. Sedan när jag väl skulle åka mitt program så satt ingenting längre. Då blev jag lite deprimerad... Men Linnea och Evelina kom på pallen iaf, det var ju lite kul =)
Sedan kom jag hem, ringde Simon så drog vi till Putte en stund och träffade folk. Blev bjuden på massa vin, haha, tack Sofia ;) Sen såg vi på en film när vi kom tillbaks till elevhemmet, gick hem vid halv 3 och däckade direkt jag la huvuet på kudden ungefär :P

Idag: Sov länge, sedan gick jag upp och åt frukost medan jag kollade på idolreprisen. Pluggade lite psyklogi (prov imorn som jag kommer få IG på, jippi) och skrev klart lite saker som ska lämnas in imorgon. Är inte helt klar än, men gör resten ikväll tror jag. Eller något... :P Men nu ska jag nog ta lite mat, sen åka till Simon en sväng.

örebro



förlåt för hur jag varit
och hur jag fortfarande är ibland
det finns inga ord
för skammen jag ständigt bär på

och det finns ingen ursäkt
för allt jag låtit dig genomlida
allt som bara var ett desperat sätt
att slippa min egna smärta

men vi har skrattat
och vi har gråtit tillsammans
skrikit åt varandra
och älskat som ingen annan

så säg mig, min vän
hur skulle jag någonsin
kunna överge dig.. ?


Utbränd?

Happ, där gick tydligen gränsen för hur mycket jag klarar av..

Har vart hemma idag.
Legat vaken hela natten ungefär, förutom när jag slumrat till litegrann och drömt mardrömmar. Känns ju bra. Jag måste verkligen sluta med att tänka så jävla mycket. It's killing me.

Mamma tror att jag är utbränd, att jag inte klarar av att både träna själv, träna småbarn, sköta skolarbete och hjälpa till med massa andra jobb vid sidan av. Och visst, det ligger väl någonting i det. Men vad ska jag göra då? Jag tänker inte lägga av med konståkningen, hell no. Jag tycker det är jättekul att träna småungarna, och jag behöver de där extra pengarna. Skolarbetet går ju inte heller att prioritera på något annat sätt.

Dessutom ska jag hinna med att umgås med folk. Och känna efter vad jag verkligen vill med saker och ting...
Det är det jag tycker är allra jobbigast just nu. Jag har liksom använt alla aktiviteter som en täckmantel för att slippa tänka, och sedan när jag väl får lite tid för mig själv så blir det för mycket istället.. T.ex på natten när jag ska försöka sova.


Det är fan tur att ingen vet vad som försigår innuti mitt huvud, då skulle ni tycka att jag var helt jävla knäpp >_<

Bad day

Jag kommer nog aldrig fatta hur snabbt människor kan förändras. Bara sådär.
Det är skrämmande, faktiskt. Riktigt skrämmande...

Och jag har ont i magen.

Hatar den här känslan. Just nu vill jag bara gräva ner mig någonstans och gråta ur mig allt. Fast jag vet inte varför egentligen... Det var ju det här jag ville. Jag har allt jag behöver... Ändå känns allt helt fucked up, som om någonting fattas. Något viktigt, men jag vet inte vad. Å andra sidan, har jag någonsin varit helt nöjd...?

Back to school

Idag var första dagen i skolan på sisådär fyra veckor. Kändes lite småwierd, både jobbigt och lite skönt.
Blir nog en helt okej vecka iaf, börjar bara tidigt en dag och så är jag ledig på onsdag för att jag ska vara med på en mässa som jag hjälpt till med när jag praktiserade. Blir ju intressant att se hur mina affischer och tavlor gör sig bland montrarna. Och hur jag ska lyckas hantera proffskameran som dom tydligen har tänkt låna ut till mig. Gah :P

Annars har jag tränat idag. Allt gick bra, utom programmet som gick rakt åt helvete. Hade kunnat slå ihjäl mig, ramlade rakt ner i isen när jag skulle lyfta upp benet i spagat på ytterskär (ingen fattar men ändå :P). Jag klarade mig utan skråmor iaf, som tur var.

Nu ska jag ringa Victor, sen soova!

Tinglies in a silly place

Gårdagen var trevlig. Helt över förväntan iaf, trodde inte att en fest på kronoparken där man knappt känner någon skulle vara så värst kul men det var det faktiskt =) Visade sig ju vara en del folk där som jag kände igen, och när man väl kommit igång så flöt kvällen bara på, nästan lite för fort. Hade planerat att ta en tidig buss hem, men det blev visst den sista.

Idag så har andra halvan av släkten varit här och firat bror. Så nu är man mätt och glad.
Om några timmar kommer Simon hem, då ska jag träffa han en stund=)

131260-2

Hittade en megasöt låt också
Colby Caillat - Bubbly
Ladda hem! =)

Alla helgons dag

Mhm, idag är dagen då man tydligen ska sörja alla döda.
Tänker på dig farmor ._.

Bror min fyller år idag också, så snart kommer det lite släktingar hit som ska fika och ge honom presenter.
Trevligt trevligt (för honom...).
Sen ikväll blir det utgång med Malin, som jag även spenderade en del av gårdagen med. Såg på film gjorde vi, "Dude where's my car" bland annat, som vi båda hade mycket roligt åt, trötta som vi var :P

Känns som om jag är trött väldigt ofta nu för tiden faktiskt.. Skulle verkligen inte sitta fel med en veckas lov till, om man säger så. Enda positiva med att skolan börjar på måndag igen är att man får träffa alla söta människor igen.


Äntligen

En sten föll precis från mina axlar. Puh.
Här har man gått runt med en jävla massa ångest och oroat sig för att en av ens bästa vänner ska börja hata en, p.g.a något som egentligen inte är ens eget fel... Gud, jag är så dum ibland.


Och du är så jävla bra <3

RSS 2.0