Nit varje gång ?

Du känner mig utan och innan. Du kan få mig att skratta i nästan vilken situation som helst. Du får mig att känna mig trygg. Du ger mig all kärlek i världen... Vad mer kan man begära?

Jag är lyckligast på hela jorden samtidigt som jag är så inihelvetes rädd för att allt ska krascha igen och bli precis så som det var förut. Jag vill verkligen inte det. Men jag vill inte heller behöva gå runt och känna dendär oerhörda saknaden som jag känt nu i 9 månader...
Och jag har verkligen försökt nu. Ingen kan säga att jag inte har det. Jag har försökt med allt, och ingenting har fått mig att må särskilt mycket bättre... Så vad mer kan jag göra? Misslyckas jag nu igen så vet jag i alla fall att det inte finns något sätt för mig att vara lycklig på.

Nu ska jag snart gå och lägga mig.
Imorgon ska jag in till stan och hämta ut biljetter till Sweden Rock Tribute den 2 maj, som jag och Malin ska på :) Sen ska jag med mammi och träna och eventuellt sola lite. Och så blir det bak och mys med Victor på kvällen. Kanske kan få se en liten snutt av Let's dance-finalen också, om jag har riktigt tur^^ :P

Natti!

Göteborg & påsklov

Förlåt. Förlåt hur jag beter mig och hur jag har betett mig, jag hatar det men kan inte hjälpa det. Jag skäms verkligen och vet hur omoget det är, men jag är för feg för att lösa det på ett mer "moget" sätt... Dessutom gör du samma sak mot mig. Och det visar ju bara ännu tydligare hur dåligt vi faktiskt passar ihop...
Jag önskar verkligen att jag kunde säga det till dig på riktigt, det skulle kännas så mycket bättre, men jag kan bara inte, jag är ledsen... Det är nog bättre att låta det få vara såhär... Förlåt.


Jag såg precis på världens sorgligaste film. I och för sig tycker jag nästan alla filmer (i alla fall de som har genren drama) är sorgliga när jag sitter ensam och kollar på dem, men... Den här fick mig verkligen att tänka till. Hur lätt det är att ta saker och ting för givet, och hur lätt det är att plötsligt förlora det man älskar mest av allt... Usch, jag om någon borde verkligen lära mig att uppskatta det jag har.
("If only", hette filmen förresten om någon vill veta)

Nu ska jag resumera påskhelgen lite snabbt hade jag tänkt ;P
I torsdags drog ju jag och mamma ner till Göteborg för att se på konståknings-VM. Det var helt jävla underbart, såg på både damernas och herrarnas kortprogram+friåkning och uppvisningen. Herrarnas fria var helt klart bäst, det riktigt ryckte i benen på mig när jag såg alla stegsekvenser, hopp och piruetter och nu önskar jag mer än någonsin att mitt knä blir bra så jag kan åka igen! 
På lördagen kom Linnea och Carina ner också, så vi bodde på hotell en natt med dem. Jag och Linnea drog ut en stund på kvällen också, till SoHo, en nattklubb smäckad med göteborgs-snobbar. Men jag fick dansa och fick en hel massa gratis dricka, så jag var nöjd (A). Haha.
Sen fick jag panik på söndagen för att jag trodde att det var skola dagen efter, men det var det ju inte. Blev otroligt lättad när jag insåg att vi ju faktiskt har påsklov denna veckan! =)

En jobbig sak är att jag har rätt mycket att göra. Imorgon ska jag in till stan vid 10 (jag vet, TIDIGT, och jag kommer inte orka upp med tanke på hur länge jag och Victor sov idag,...erhmn) och vaxa benen och gå förbi körskolan. Tror jag ska försöka boka teoriprovet denna veckan, skulle va så jäkla skönt att få det gjort så man kan satsa 100 % på körningen sen. Jag vill ha mitt förbaskade körkort, det är sååå tråkigt att ta det bara >_<

Nu ska jag fortsätta lyssna på Vincent innan jag går och försöker sova, han spelar på Arena på lördag och jag ska diit! ;D


image23
Jag och Linnea på SoHO (Gamle Port) i Göteborg

Sjukhusbesök

Igår åkte jag in till sjukhuset för att träffa ortopeden. Han kollade på mitt knä och slog fast att det blir operation, den 10 april. Alltså om lite drygt tre veckor...
Jag blev lite smårädd när han förklarade hur den skulle gå till... att de troligtvis kommer rycka bort senan på baksidan av benet och dra den dit korsbandet ska sitta :| tur att jag får sova under tiden iaf!
Han förklarade också att rehabiliteringen tar ca 8 månader, alltså måste jag följa ett speciellt träningsprogram under hela den tiden innan jag får träna som vanligt och göra vad jag vill igen. Vilket innebär att jag kommer missa halva nästa konståkningssäsong också ;'(

Sedan mötte jag mamma som också jobbar på operationen och fick gå runt där med henne i gröna kläder och mössa. Det var lite kul faktiskt. Synd att jag inte hade kamera med mig, annars hade ni fått se hur otroligt sexig jag var.

Idag blir det styrketräning och solning. Och lite skola innan det, antar jag... Vet varken när vi börjar eller slutar eller någonting, men det märks... Ska åka in om en stund i alla fall.
Imorgon har vi rörlig bild hela dagen och på torsdag är jag "ledig" för då drar vi till Göteborg och konståknings-VM! Ska bli underbart. Och så är det påsklov när jag kommer hem sen, helt perfekt :)

Vårkänslor

Jag orkade mig in till stan igår i alla fall och det var ett bra val, visade det sig. Blev kanske lite mer dricka än vad jag tänkt mig... men fick ju allt gratis så ^^ Hihi. Lyckades faktiskt hålla mig vaken hela kvällen också, i alla fall fram till halv ett när vi satte oss på bussen hem.

Idag har det varit riktigt vårigt ute. Ganska härigt faktiskt, kom på mig själv med att tänka det när jag var ute och gick förut. Jag hatar våren annars, den är mest ångestframkallande enligt mig och all skit brukar hända just då. Men jag hoppas att den här blir bättre... och jag tror den blir det också :)

Snart kommer Victor hit. Vi ska kolla på film, eller något. Alltid trevligt.
Imorgon är det måndag igen och jag ska förmodligen till sjukhuset med mitt knä. Jippi :/

Saturday night

Gårdagen var trevlig. Eller kvällen ska jag väl säga kanske. Spenderade den på Arena med Malin, och jag förstår faktiskt inte varför så många jag känner säger att det suger där... Jag tyckte det var som vilken nattklubb som helst, så dom som klagar kanske helt enkelt inte gillar att gå ut? Eller så var det jag som var för full för att inte upptäcka vad felet var på stället ^o)

Anyway..
Ikväll känns det ganska lockande att bara sitta framför TV:n och tjocka sig med chips och godis framför någon bra film (eller möjligtvis melodifestivalen, om man orkar). Men Victor vill ha med mig till Johan, så jag vet inte.. Ska jag va snäll mot han och följa med som jag lovat eller ska jag va snäll mot min kropp och undvika att festa ikväll igen?
Det kommer förmodligen sluta med att jag sitter hemma och surar och känner mig ensam för att jag bestämde mig för att inte orka gå ut. Det brukar bli så.. =/ Men det handlar ju inte så mycket om vad jag vill, utan mer vad jag orkar. Jag är så inihelvetes jävla trött.

Nu ska jag i alla fall ner och äta snart, och göra mig i ordning lite. Förhoppningsvis kommer jag fram till vad jag ska göra under tiden.

Operation

Skolan har nog aldrig känts såhär meningslös förut. Vi gör verkligen ingenting. Okej, matten är väl lite värd att gå på kanske, och rörliga bilden förstås, men vårt fucking projektarbete? :O Jag förstår ingenting eftersom jag inte har vart hemma på två veckor, och jag är inte ens i skolan när vi ska redovisa det... Så egentligen spelar det faktiskt ingen roll om jag är där eller inte. Visserligen vet inte lärarna om att jag planerar att ta lite ledigt nästa torsdag, men ändå....

Idag har jag vart hos sjukgymnasten också, och han kom fram till att mitt knä behöver opereras. Jag kan inte ha det såhär längre. Det tär på mig både fysiskt och psykiskt att inte våga vara med på vissa saker och att ständigt behöva oroa mig för att det ska hoppa ur. I förrgår på träningen så bröt jag ihop på isen för att det suger så jävla mycket att bara få åka runt som en nybörjare och se på när dom andra hoppar och gör piruetter för glatta livet. Jag skulle göra nästan vad som helst för att kunna åka som vanligt igen. Jag saknar det verkligen så jävla mycket.


Och jag saknar dig.
Jag saknar att kunna vara med dig närsomhelst, att slippa bry sig om vad alla andra säger, att få krypa ihop i din famn och veta att du älskar mig lika mycket som jag älskar dig... Jag saknar att få somna bredvid dig på kvällen och att få vakna upp med dig på morgonen, att bara få slippa stå ensam och vänta på bussen till skolan.
Jag saknar det mesta. Men jag vågar fortfarande inte tro att det någonsin blir helt bra igen...

Rätt dygnsrytm

Nu har jag gjort det jag lovade mig själv att jag aldrig mer skulle göra.
Fan. Helvetes. Jävla. Skit.
Och till följden av det tvingas jag att göra något annat, som jag inte direkt ser fram emot...
Jag hatar det här, jag förstår inte varför jag alltid lyckas sätta mig i dessa situationer. Jag är verkligen kass :/

Nu vet jag i alla fall helt säkert vad jag känner.
Vad jag vill är en helt annan sak, det varierar från dag till dag, ibland t.o.m. från en timme till nästa. Jag ändrar mig hela tiden. Och jag blir galen.

Hursomhelst, nu ska jag snart ut till bussen och åka till skolan. Har vart vaken sen 8 imorse, när jag börjar 12.20. Det händer inte ofta kan jag lova, men min sömnbrist verkar har gjort att jag på något vis lyckats vända rätt på dygnet. Rätt bra ju.. :P

Party..

Jag somnade halv 9 på kvällen i fredags, och sov i ca 12 timmar. Så jag trodde att jag lätt skulle klara av att va uppe halva natten och festa på lördagen, men icke... Gick och la mig rätt tidigt, mådde inge bra, kände mig dissad och förvirrad som fan. Orkade inte bry mig om att jag som höll i festen gick och la mig innan alla hade gått, o ännu mindre om mängden alkohol jag drack under kvällen. Dock var jag långt ifrån fullast, och jag slapp baksmällan vilket ju var rätt skönt... Sen har jag sluppit vara ensam idag också, då både Victor och Robin stannade kvar ett tag. :)

Imogon blir min bästaste Malin lika stor som jag, nämligen 18 år. Ska fira henne på Score med biljard/bowling + lite dricka :) Trevligt!

Hej Sverige!

Sweet, sweet home again.
Men jag vet inte om det är så sweet, faktiskt. Hade gärna stannat i Thailand en vecka till.
Jag fick ångest på planet och började nästan önska att vi skulle störta så att jag slapp komma tillbaks till all skit igen. Visst är det mycket jag har saknat medan jag vart borta, speciellt vissa personer, men jag känner bara att jaginte orkar... inte än. Thailand känns redan så avlägset, som om jag inte haft någon semester alls. Jag vet hur det såg ut, jag har fått med mig en massa minnen plus en hyfsad solbränna, men det känns inte som om jag varit där. Mer som om jag drömt mig bort och sedan helt plötsligt fallit pladask ner på jorden igen.

Hur som helst så har jag haft två bra veckor. Dock blev det kanske inte riktigt som jag tänkt mig; min bild av Thailand för sex år sedan stämde inte helt överens med den bilden jag fick nu, det blev inte alls så mycket partaj som jag hoppats på och vädret var ju inte det bästa... Det regnade fan i sex dagar!
Men jag har som sagt en hel del minnen med mig hem, det roligaste var när jag, brorsan, Ida och Tobias åkte bananbåt. Och det näst roligaste var kvällen på diskoteket när vi träffade två pratglada finnar. Sedan pappas alla gamla vanliga rövarhistorier förstås, alla dagar vid stranden och i det härliga vattnet, restaurangkvällarna, all god frukt och den helt underbara (och otroligt billiga) massagen!
Jag ska lägga in bilderna på datorn snart, jag måste bara orka leta upp sladden till kamreran först.. :P
Så ni kan ju gå in på min bilddagbok (http://miinimuffin.bilddagboken.se) och kolla där, om någon dag eller två. Förhoppningsvis får jag Idas bilder snart också.

Imorgon ska jag ha min, lite försenade, 18 års fest. Sen blir det nog till att plugga resten av helgen... Har en jävla massa matte att ta igen. Suck. Det är priset man får betala för att njuta litegrann. Men det var helt klart värt det i alla fall.. =)

Nu ska jag bara lata mig resten av kvällen, lär nog somna rätt tidigt. I Thailand är klockan 23.00, och det känns att man inte ställt om sig riktigt än. Jag kan ju aldrig sova på flygplan eller i bilen heller, så jag har varit vaken i typ ett och ett halvt dygn nu. Gött.

RSS 2.0