Lite ångest
Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna ta mig ur detta...
Seriöst, hur svårt kan det vara? Det har gått ett halvår nu, man tycker att jag borde ha gått vidare och det kanske verkar som om jag har det också, utåt sett - men det känns fortfarande som om jag har ett stort, svart hål inuti mig...
Jag hatar verkligen att se dig gråta.
Igår var jag jätteglad när jag kom hem. Hade vart hos Linnea hela kvällen och druckit te och pratat. Det var trevligt. Skönt att få ur sig vissa saker, hon fick mig att inse hur bra jag har det och vilka förutsättningar det finns för att jag ska kunna få det ännu bättre.
Sedan vände allting idag och jag hamnade i den där jävla snurran igen. Det är så jävla hopplöst. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, hur jag än agerar så är det någon som blir ledsen. Och jag hatar det. Hatar att jag alltid lyckas få människor att tycka om mig mer än vad dom borde... Jag är ju bara en egoistisk idiot. Och snart kommer folk upptäcka hur jävla falsk jag är egentligen. Det gör mig rädd. Som inihelvete.
Imorgon börjar jag 10.45. Med psykologiprov. Jag hade tänkt träna som fan, eftersom läraren sa att jag kommer få VG om det går bra, men tror ni jag har öppnat boken en endaste gång? Nej. Typiskt mig... Får läsa lite innan jag går och lägger mig sen.
Har en ny tid hos sjukgymnasten imorrn också. Fick ett träningsprogram sist som jag ska dit och testa. Känns ju lite bra att jag får börja styrketräna nu iaf. Men jag saknar verkligen konståkningen, och så länge jag inte kan sträcka på benet ordentligt så lär jag ju inte kunna stå på ett par skridskor =( Blää... Får ångest av detta.
Nu längtar jag bara tills det blir helg igen, för då drar jag och Malin till Stockholm! <3
Och helgen efter det åker jag till Göteborg, och sen är det jul. Och sedan nyår. Jag har en hel drös nyårslöften i år. Men dom tänker jag inte avslöja, än ;P
Seriöst, hur svårt kan det vara? Det har gått ett halvår nu, man tycker att jag borde ha gått vidare och det kanske verkar som om jag har det också, utåt sett - men det känns fortfarande som om jag har ett stort, svart hål inuti mig...
Jag hatar verkligen att se dig gråta.
Igår var jag jätteglad när jag kom hem. Hade vart hos Linnea hela kvällen och druckit te och pratat. Det var trevligt. Skönt att få ur sig vissa saker, hon fick mig att inse hur bra jag har det och vilka förutsättningar det finns för att jag ska kunna få det ännu bättre.
Sedan vände allting idag och jag hamnade i den där jävla snurran igen. Det är så jävla hopplöst. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, hur jag än agerar så är det någon som blir ledsen. Och jag hatar det. Hatar att jag alltid lyckas få människor att tycka om mig mer än vad dom borde... Jag är ju bara en egoistisk idiot. Och snart kommer folk upptäcka hur jävla falsk jag är egentligen. Det gör mig rädd. Som inihelvete.
Imorgon börjar jag 10.45. Med psykologiprov. Jag hade tänkt träna som fan, eftersom läraren sa att jag kommer få VG om det går bra, men tror ni jag har öppnat boken en endaste gång? Nej. Typiskt mig... Får läsa lite innan jag går och lägger mig sen.
Har en ny tid hos sjukgymnasten imorrn också. Fick ett träningsprogram sist som jag ska dit och testa. Känns ju lite bra att jag får börja styrketräna nu iaf. Men jag saknar verkligen konståkningen, och så länge jag inte kan sträcka på benet ordentligt så lär jag ju inte kunna stå på ett par skridskor =( Blää... Får ångest av detta.
Nu längtar jag bara tills det blir helg igen, för då drar jag och Malin till Stockholm! <3
Och helgen efter det åker jag till Göteborg, och sen är det jul. Och sedan nyår. Jag har en hel drös nyårslöften i år. Men dom tänker jag inte avslöja, än ;P
Kommentarer
Trackback
