Äntligen

En sten föll precis från mina axlar. Puh.
Här har man gått runt med en jävla massa ångest och oroat sig för att en av ens bästa vänner ska börja hata en, p.g.a något som egentligen inte är ens eget fel... Gud, jag är så dum ibland.


Och du är så jävla bra <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0