Madeleine

Happ, där gick tydligen gränsen för hur mycket jag klarar av..

Har vart hemma idag.
Legat vaken hela natten ungefär, förutom när jag slumrat till litegrann och drömt mardrömmar. Känns ju bra. Jag måste verkligen sluta med att tänka så jävla mycket. It's killing me.

Mamma tror att jag är utbränd, att jag inte klarar av att både träna själv, träna småbarn, sköta skolarbete och hjälpa till med massa andra jobb vid sidan av. Och visst, det ligger väl någonting i det. Men vad ska jag göra då? Jag tänker inte lägga av med konståkningen, hell no. Jag tycker det är jättekul att träna småungarna, och jag behöver de där extra pengarna. Skolarbetet går ju inte heller att prioritera på något annat sätt.

Dessutom ska jag hinna med att umgås med folk. Och känna efter vad jag verkligen vill med saker och ting...
Det är det jag tycker är allra jobbigast just nu. Jag har liksom använt alla aktiviteter som en täckmantel för att slippa tänka, och sedan när jag väl får lite tid för mig själv så blir det för mycket istället.. T.ex på natten när jag ska försöka sova.


Det är fan tur att ingen vet vad som försigår innuti mitt huvud, då skulle ni tycka att jag var helt jävla knäpp >_<