UKM

Okej, nu vet jag hur riktig panikångest känns. Trodde jag hade upplevt det innan, men mitt hjärta har nog aldrig slått så fort som igår...

Och det har aldrig kännts så hopplöst som det gör nu.
Vad ska jag göra? Ska jag fortsätta och lyssna på vad alla andra säger åt mig, eller ska jag gå min egen väg och riskera allt ? Vad mår jag bäst av egentligen? Jag vet inte längre, jag känner mig bara så totalt jävla vilsen.

Jag vet ju precis hur jag känner och jag vet precis vad jag vill. Men jag har fan ingen aning om hur jag ska bete mig i en sånhär situation. Och jag blir galen på mig själv för att jag tänker på det hela tiden. I Thailand ska jag fan inte tänka över huvudtaget. Jag ska stänga av min hjärna totalt och bara njuta. Vetefan hur det ska gå till, men ändå.. Det är min plan i alla fall. Sen kan jag ta tag i all skit när jag kommer hem istället.


Igår var jag på UKM med Therese. Det var ganska värt, det var jättemånga bra framträdanden och det gick jättebra för Jimmy och dom =)
Idag har jag vart duktig och städat massor. Och nu har jag tänkt att sätta igång med pluggandet snart. Det blev  visst inget med det igår... Så jag har hur mycket som helst att göra nu. Sen kanske jag ska spela biljard med Robin också. Men vi får se^^

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0