Madeleine

Gårdagen var trevlig med bra musik, lagom med dricka och underbart sällskap :) Tack Malin!

Idag däremot har varit rätt tråkig...
Mitt humör åker berg och dalbana hela tiden, eftersom jag inte får träna som jag brukar. Träningen var ju min egna antidepressiva medicin förut... Det bästa jag vet är känslan efter ett träningspass, när svetten rinner, man fylls av ny energi och vet att man gjort någonting bra. Sedan är det ju besvisat att motion är bättre än antidepressiva mediciner, så snacka om att jag skulle behöva ta många piller om mitt knä aldrig skulle bli bra igen... Usch =/

Det jobbigaste är att folk inte verkar fatta hur jobbigt det faktiskt är. Och det värsta, är att jag låter saker och ting gå ut över alla i min omgivning... speciellt Victor. Förlåt för det! :( Och förlåt alla andra för att jag inte orkar va social ibland, eller orkar träffa någon över huvudtaget. Men jag prioriterar mitt knä före allt annat just nu, eftersom jag verkligen vill att det ska bli bra denna gången. Jag vet inte vad jag ska ta mig till annars.

Det känns som om det enda jag skriver om i den här bloggen nu för tiden är hur jobbigt allt är med mitt knä och bla bla, men jag har inte så mycket annat liv just nu som sagt. Det blir bättre när jag väl kan börja göra saker igen, jag lovar... =)