Madeleine

din tröja är fuktig
jag ligger med mitt huvud mot din axel
tårarna droppar på dig, men du märker inte
du märker inte att jag gråter
inte förrän tv-programmet är slut
och du råkar kasta en blick på mitt blöta ansikte
då kupar du dina händer om min haka
ser in i mina tårfyllda ögon och viskar
"gråt inte, älskling. gör vad du vill, men snälla, gråt inte..."
och jag tänker
hur länge kommer du egentligen att orka...?

(© madeleine karlsson, 13 november 2004)


Jag förstår inte hur du har orkat i snart 4 år. Det är helt ofattbart för mig, att du fortfarande står ut med mig efter allt jag gjort och efter allt vi tvingats gå igenom. Du har bevisat för mig åskilliga gånger hur mycket du faktiskt älskar mig, ändå går jag fortfarande och väntar på den dagen då du tröttnar och säger "tyvärr Madde, jag har upptäckt nu att det finns andra och jag orkar inte med hur du är längre"...
 

Det händer någon gång då och då att jag stannar upp och inser hur förjävligt jag beter mig och hur mycket jag tar för givet, egentligen. Vilken otroligt dålig flickvän jag är, och hur otroligt det är att du aldrig valt någon annan framför mig. Hur jävla tacksam jag är för att du aldrig gjort det, och hur förbannat jävla rädd jag är att du ska göra det...
Och en av dom där gångerna var precis nyss. Därför kan jag inte sova nu.