På bättringsvägen

För två dagar sen var jag ganska nere för mitt pajade knä (jag hatar det iofs fortfarande, jäklajäkla skitknä), men nu börjar det äntligen gå framåt. Det gör inte så ont längre och jag börjar kunna stödja på benet lite smått, whey! Har kommit till punkten där jag börjat se det positiva med det hela, typ att
1) det kunde varit värre
2) en sån här sak får en att tänka efter och bli mer tacksam för varje dag man får ha en fullt fungerande kropp
3) jag har fått sjukt mycket träningsmotivation. Lovar mig själv att aldrig sluta med styrketräningen igen!

Var i skolan en sväng igår eftermiddag och gjorde ett prov, och hela dagen idag (hyfsat kort dag dock) och hade försäljningsteknik. Är helt slut nu... Hoppa på kryckor och åka både tunnelbana och buss mellan Södermalm och Täby = rätt jobbigt när man legat hemma och i princip inte rört sig alls på tre dygn, phew. Nu känns det bra att ta helg i alla fall!


Såhär såg det ut i skolan förra veckan när vi hade kroppsapparatur.
Lärde oss något som kallas för kroppsfaradisk, som gör att musklerna jobbar med hjälp av ström.
Ganska coolt faktiskt. Fast jag tror att det lönar sig mer att träna på riktigt ;)


Kommentarer
Postat av: Anonym

Härligt Madde!

Det gäller att vara positiv!

Det kommer man långt med.

Ha en go helg nu.

Kram mamma

2012-08-17 @ 19:18:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0