Madeleine

Men just nu händer allt och ingenting, kan man säga... I min vardag händer det ingenting, medan det i mitt huvud händer massor. 

Jag har ju fått ett jobberbjudande i Oslo. Ena stunden känns det helt fantastiskt när jag tänker på det, och i andra fruktansvärt skrämmande...

Hade jag inte haft min älskade sambo i Stockholm så hade detta inte varit svårt alls. Det är det att vi har bott ihop i fyra år och delat allt, vi har en katt här hemma som jag kommer sakna otroligt mycket... MEN - jag har inte riktigt trivts i Stockholm på länge. Det var inte meningen från början att jag skulle flytta hit, det var en impulsgrej för att jag inte hade något att förlora på det just då.. Jag har känt mig otroligt ensam och långt borta från allt största delen av tiden. Jag har försökt skaffa nya bekaper och få ett mer socialt liv men aldrig riktigt lyckats. Det enda som egentligen håller mig kvar här är kärleken. Och den väger visserligen otroligt mycket... Samtidigt som jag känner mig lite självisk som gör detta. Mattias har offrat sig så mycket för min skull, egentligen är det min tur att "betala tillbaka", och istället sticker jag härifrån för att uppfylla ännu fler drömmar medan han får vänta...  

Å andra sidan så vill han plugga och det kan han göra under tiden, på distans eller var han vill egentligen, och det är faktiskt jättesvårt att få heltidsjobb som hudterapeut i Stockholm, men det har jag lyckats få nu i Oslo (nästan heltid iaf). Där tjänar jag dessutom mycket mer, och detta är ett jobb där jag verkligen har chansen att utvecklas. Om vi kan stå ut med ett distansförhållande ett tag så kommer vi ha råd att skapa ett bra liv tillsammans sen.. Och jag tror att vi har ett såpass starkt förhållande att vi kan klara det. Sedan är ju Oslo inte på andra sidan jordklotet direkt, jag kommer kunna åka hem ganska ofta. Och vi kommer verkligen få kvalitetstid med varandra när vi väl ses. Kanske börjar jag till och med uppskatta Stockholm mer igen om jag får ett litet break?

Ja, när jag räknar upp alla bra sakerna med detta så känner jag mig säker på att det är rätt beslut. Skulle det gå helt åt helvete så kan jag ju faktiskt flytta hem igen också, det är inte på liv och död. Jag testar detta nu. Vågar man inte satsa något så kan man ju ingenting vinna, right? :)